Jag tittar ofta på filmer utan subtitles. Oftast måste jag ju skaffa det separat och översättningarna är många gånger rätt dåliga. En person som jag däremot inte kan för mitt liv förstå/hänga med när han pratar är däremot Robert Downey Jr. Han pratar så snabbt och rör knappt munnen öht.
Det är dock lite lättare i Iron Man. Där verkar det nästan som att han har fått tydliga instruktioner att prata långsammare/tydligare.
Nu kommer Iron Man 2, och jag är sjukt peppad! Superhjältefilmer är ju det bästa som finns, och Downey Jr är riktigt bra när man väl förstår honom.
Iron Man, I love you!
Feb 2
Det kanske inte direkt är en biofilm, eller ens en film egentligen. Men under de senaste veckorna har jag kollat igenom första säsongen av Mad Men och jag är helt förälskad. Det är ju, precis som alla hävdat tidigare, en helt fantastisk serie! Inte nog med att det att alla har fantastiska kläder och alla rum/miljöer är så vackra så du häpnar. Det är dessutom en bisarr stämning genom hela serien på grund av de (såklart) utdaterade könsrollerna på den reklambyrå där serien till huvudsak utspelar sig. Kvinnorna är där för att utföra de monotona administrationsuppgifterna samt vara ögongodis för männen. De i sin tur har de kreativa uppgifterna som att skapa kampanjer för cigarett-märken bland annat.
Skulle man översätta serien till Sverige skulle man kunna säga att Roger Sterling i serien är verklighetens (och 60-talets) Michael Storåkers.
I klippet nedan visar Christina runt Peggy på kontoret under hennes första dag. Hon beskriver även hur hon ska bete sig inför männen på kontoret: “Always be a supplicant!”
Gammalt och nytt
Jan 8
Jag jobbade med poker för ungefär ett år sedan. Det var en kortlivad karriär, men det öppnade mina ögon för den gigantiska rörelse som pokern är runt om i hela världen. Ungefär samtidigt så var Lady Gagas låt Poker Face som störst, pokerturneringar med både svenska och utländska kändisar sändes nästan konstant på någon tevekanal och det skrevs om sporten överallt hela tiden. Det började även i ungefär samma veva pratas om en uppföljare till den stjärnspäckade filmen Rounders som kom 1998. På imdb.com kan du bland annat läsa kommentarer som “Who would have thought a film about Poker would be so good?” och jag kan inte göra annat än att hålla med.
Kolla på trailern här nedan och avgör själv. Blir du sugen på att testa poker själv så kan du alltid börja kika lite här
Dating på nätet bratoppenfantastiskt eller tragiskt?
Jag tror vi kan enas om nånting mittemellan ungefär va? Det är ju alltid skönt att slippa lämna den sköna soffan i varma hemmet, och det är ju bekvämare med mjukisbyxor än strumpbyxor. Så är det ju bara. Men det alla måste ta med i beräkningen är dock att det är en hel del lögner i de fantastiska personbeskrivningarna som cirkulerar på olika datingsidor. Det klart att man vill hylla sig själv och förhöja ens goda sidor lite extra, ignorera de dåliga och krydda lite i kanterna.
I filmen/trailern nedan finns inga lögner. Ingen har överhuvudtaget kommit på att man kan säga något som inte är sant. Ordet ’sant’ finns inte ens eftersom det inte finns någonting som inte är sant. I trailerna syns huvudkaraktärerna när de är på sin första date. Eftersom kvinnan redan bestämt sig för att hon inte kommer ligga med mannen så är det självklart att informera om detta.
Ricky Gervais är såklart genial som vanligt.
Den här pärlan till film är en av de bästa jag sett i år, och tro mig, jag tittar på väldigt (läs: osunt) mycket film. Den är särskilt bra för dig som är singel och börjar tappa tron på kärleken.
Den handlar om ett antal par i olika faser av sina förhållanden, samt om Gigi, som bara inte lyckas nån alls som blir intresserad av henne trots att hon är otroligt söt och trevlig på alla sätt. Hon lyckas hela tiden bli alldeles för efterhängsen eller desperat, något som bara resulterar i att killarna flyr så fort de kan. Efter att ha blivit ’stood up’ på en dejt i en bar så börjar hon prata med bartendern som börjar förklara för henne hur killar egentligen fungerar. Det kanske låter präktigt och ‘redan gjort’ men det är faktiskt riktigt bra. Det är bara enkla, smarta råd som fungerar på såväl killar som tjejer, på människor helt enkelt. Han förklarar bland annat att om en kille vill höra av sig så gör han det, inget mer med det. Vi tjejer har ju ofta att förmåga att analysera ihjäl situationer med jomenomalltsåkanskehansmobilkanskeintefungerar-blablabla. Så är det alltså inte.
En film som är mer perfekt för julledigheten kan jag knappast komma på, eller jo, Love Actually såklart. Men den tar vi nån annan gång.
Har tittat på trailern här nedan några gången och kan verkligen inte bestämma mig för vad jag tycker om den.
Om jag har förstått det hela rätt så handlar det om några ink-figurer (alltså bläckfigurer, sånt som finns i bläckpatroner) som bestämmer över folks drömmar, eller i alla fall mardrömmarna. Till en början verkar det ju rätt läskigt, det måste jag erkänna. Men sen blir det ju helt snurrigt! Uppenbarligen har ink-figurerna långa näsor och är nån slags häxor med sjukt dåliga dräkter. Det påbörjas nån kamp mellan ont och gott, mörkt och ljust och det blir glorior och kristet ljus och allt möjligt.
Eftersom jag inte på nåt sätt kan avgöra om jag verkligen gillar det eller verkligen avskyr det, så får jag väl ta och se spektaklet för att se vad jag tycker efteråt.
Wolfman och tidningar
Dec 2
Så snygg och så läskig på det fantastiska sagosättet. Det känns inte riktigt som att superlativen räcker till när jag ska beskriva mitt pepp inför det här filmsläppet. Överhuvudtaget verkar ju den här typen av skräck/fantasy vara det stora just nu. Twilight-hypen behöver ju knappast nämnas igen, den har ingen missat. Men även om just Twilight-filmerna aldrig någonsin blir läskiga, så verkar The Wolfman faktiskt ha potential att bli lite otäck.
På tal om hypen kring den här typen av filmer så upptäckte jag igår att det till och med finns specialiserade tidningar om det. Kanske blir till att önska sig en prenumeration i julklapp.
Filmtips
Nov 5
Läskigt va? Hösten är ju verkligen skräckfilmernas högtid. Är det något vi gillar (kanske osunt mycket) så är det att kura ihop i biosalongen i höstmörkret och bli riktigt rädda. Den ovanstående filmen med Milla Jovovich är ju, som ni såg i trailern, baserad på riktigt händelser. Efter alla Paranormal Activity, Blair Witch Project, Rec, Cloverfield och alla andra påstådda sanna filmer så blir jag dock lite tveksam även till denna. Den är ju inte stöpt i riktigt samma form, men själva principen om att det ska vara en sann historia. Det skulle inte förvåna mig om inte heller denna innehåller ett enda spår av sann historia. Men det kanske inte spelar så stor roll. Huvudsaken är kanske att du bli rädd.
För övrigt har några vänner till mig också en filmblogg som heter Bok och film där de skriver om just film men även om böcker. Kanske kanske kanske är det lite mer intellektuellt att läsa skräck än att titta på det, men jag vet inte riktigt. Så länge du kan utnyttja höstmörkret till att skrämma upp dig ordentligt så är det ju inte mörkt i onödan.
Same same but different
Oct 28
Luke Wilson (actor) and Seth Besmertnik (CEO Conductor)
Den här upptäckte gjorde jag efter förra veckans whiteboard friday som jag inte haft tid att titta på förrän idag.
Visst är de lika?
I discovered this after watching last weeks whiteboard friday. Aren’t they almost the same person?
This is it
Oct 26
På onsdag har Michael Jackson-filmen premiär. SVD skriver om hur MJs kompis Kenny Ortega fick i uppgifter att klippa ihop filmen efter sin väns (och chefs) död. Jag kan nästan inte tänka mig en jobbigare uppgift. Tänk dig att behöva sitta och titta på timma efter timma med inspelat material på sin nyss bort bortgångne vän. HD skriver ganska exakt samma sak. Varsin översättning av samma TT-artikel antar jag.
Men i vilket dera faller så verkar det ha blivit ett bra resultat. Jag är i alla fall väldigt sugen på att se filmen, även om jag tror att jag kommer gråta. Det som MJ åstadkom när man var liten och höll på med sång och dans, är svårt att inte tänka på.