I klippet nedan visar Christina runt Peggy på kontoret under hennes första dag. Hon beskriver även hur hon ska bete sig inför männen på kontoret: “Always be a supplicant!”

Kolla på trailern här nedan och avgör själv.

I filmen/trailern nedan finns inga lögner. Ingen har överhuvudtaget kommit på att man kan säga något som inte är sant. Ordet ’sant’ finns inte ens eftersom det inte finns någonting som inte är sant. I trailerna syns huvudkaraktärerna när de är på sin första date. Eftersom kvinnan redan bestämt sig för att hon inte kommer ligga med mannen så är det självklart att informera om detta.

Ricky Gervais är såklart genial som vanligt.

Den handlar om ett antal par i olika faser av sina förhållanden, samt om Gigi, som bara inte lyckas nån alls som blir intresserad av henne trots att hon är otroligt söt och trevlig på alla sätt. Hon lyckas hela tiden bli alldeles för efterhängsen eller desperat, något som bara resulterar i att killarna flyr så fort de kan. Efter att ha blivit ’stood up’ på en dejt i en bar så börjar hon prata med bartendern som börjar förklara för henne hur killar egentligen fungerar. Det kanske låter präktigt och ‘redan gjort’ men det är faktiskt riktigt bra. Det är bara enkla, smarta råd som fungerar på såväl killar som tjejer, på människor helt enkelt. Han förklarar bland annat att om en kille vill höra av sig så gör han det, inget mer med det. Vi tjejer har ju ofta att förmåga att analysera ihjäl situationer med jomenomalltsåkanskehansmobilkanskeintefungerar-blablabla. Så är det alltså inte.

En film som är mer perfekt för julledigheten kan jag knappast komma på, eller jo, Love Actually såklart. Men den tar vi nån annan gång.

Om jag har förstått det hela rätt så handlar det om några ink-figurer (alltså bläckfigurer, sånt som finns i bläckpatroner) som bestämmer över folks drömmar, eller i alla fall mardrömmarna. Till en början verkar det ju rätt läskigt, det måste jag erkänna. Men sen blir det ju helt snurrigt! Uppenbarligen har ink-figurerna långa näsor och är nån slags häxor med sjukt dåliga dräkter. Det påbörjas nån kamp mellan ont och gott, mörkt och ljust och det blir glorior och kristet ljus och allt möjligt.

Eftersom jag inte på nåt sätt kan avgöra om jag verkligen gillar det eller verkligen avskyr det, så får jag väl ta och se spektaklet för att se vad jag tycker efteråt.

Så snygg och så läskig på det fantastiska sagosättet. Det känns inte riktigt som att superlativen räcker till när jag ska beskriva mitt pepp inför det här filmsläppet. Överhuvudtaget verkar ju den här typen av skräck/fantasy vara det stora just nu. Twilight-hypen behöver ju knappast nämnas igen, den har ingen missat. Men även om just Twilight-filmerna aldrig någonsin blir läskiga, så verkar The Wolfman faktiskt ha potential att bli lite otäck.
På tal om hypen kring den här typen av filmer så upptäckte jag igår att det till och med finns specialiserade tidningar om det. Kanske blir till att önska sig en prenumeration i julklapp.

Läskigt va? Hösten är ju verkligen skräckfilmernas högtid. Är det något vi gillar (kanske osunt mycket) så är det att kura ihop i biosalongen i höstmörkret och bli riktigt rädda. Den ovanstående filmen med Milla Jovovich är ju, som ni såg i trailern, baserad på riktigt händelser. Efter alla Paranormal Activity, Blair Witch Project, Rec, Cloverfield och alla andra påstådda sanna filmer så blir jag dock lite tveksam även till denna. Den är ju inte stöpt i riktigt samma form, men själva principen om att det ska vara en sann historia. Det skulle inte förvåna mig om inte heller denna innehåller ett enda spår av sann historia. Men det kanske inte spelar så stor roll. Huvudsaken är kanske att du bli rädd.

För övrigt har några vänner till mig också en filmblogg som heter Bok och film där de skriver om just film men även om böcker. Kanske kanske kanske är det lite mer intellektuellt att läsa skräck än att titta på det, men jag vet inte riktigt. Så länge du kan utnyttja höstmörkret till att skrämma upp dig ordentligt så är det ju inte mörkt i onödan.