Om jag har förstått det hela rätt så handlar det om några ink-figurer (alltså bläckfigurer, sånt som finns i bläckpatroner) som bestämmer över folks drömmar, eller i alla fall mardrömmarna. Till en början verkar det ju rätt läskigt, det måste jag erkänna. Men sen blir det ju helt snurrigt! Uppenbarligen har ink-figurerna långa näsor och är nån slags häxor med sjukt dåliga dräkter. Det påbörjas nån kamp mellan ont och gott, mörkt och ljust och det blir glorior och kristet ljus och allt möjligt.

Eftersom jag inte på nåt sätt kan avgöra om jag verkligen gillar det eller verkligen avskyr det, så får jag väl ta och se spektaklet för att se vad jag tycker efteråt.

Så snygg och så läskig på det fantastiska sagosättet. Det känns inte riktigt som att superlativen räcker till när jag ska beskriva mitt pepp inför det här filmsläppet. Överhuvudtaget verkar ju den här typen av skräck/fantasy vara det stora just nu. Twilight-hypen behöver ju knappast nämnas igen, den har ingen missat. Men även om just Twilight-filmerna aldrig någonsin blir läskiga, så verkar The Wolfman faktiskt ha potential att bli lite otäck.
På tal om hypen kring den här typen av filmer så upptäckte jag igår att det till och med finns specialiserade tidningar om det. Kanske blir till att önska sig en prenumeration i julklapp.

Läskigt va? Hösten är ju verkligen skräckfilmernas högtid. Är det något vi gillar (kanske osunt mycket) så är det att kura ihop i biosalongen i höstmörkret och bli riktigt rädda. Den ovanstående filmen med Milla Jovovich är ju, som ni såg i trailern, baserad på riktigt händelser. Efter alla Paranormal Activity, Blair Witch Project, Rec, Cloverfield och alla andra påstådda sanna filmer så blir jag dock lite tveksam även till denna. Den är ju inte stöpt i riktigt samma form, men själva principen om att det ska vara en sann historia. Det skulle inte förvåna mig om inte heller denna innehåller ett enda spår av sann historia. Men det kanske inte spelar så stor roll. Huvudsaken är kanske att du bli rädd.

För övrigt har några vänner till mig också en filmblogg som heter Bok och film där de skriver om just film men även om böcker. Kanske kanske kanske är det lite mer intellektuellt att läsa skräck än att titta på det, men jag vet inte riktigt. Så länge du kan utnyttja höstmörkret till att skrämma upp dig ordentligt så är det ju inte mörkt i onödan.